Möt våra föreläsare
Förtroende ledde till tidigt chefskap
Johan Theander hade hunnit jobba två år som specialistläkare i hematologi när han fick frågan om han ville bli chef. Han var först tveksam till att bli chef så tidigt, men tackade ja av nyfikenhet. Nu bidrar han själv till att ge medarbetare förtroende för att växa i sina roller – något han tycker är bland det bästa med att vara chef.
Även om Johan Theander alltid har tyckt att det är spännande med ledarskaps- och verksamhetsutveckling så hade han ingen chefsambition när han började läsa medicin. Som färdig hematolog fick han jobb på Skånes universitetssjukhus i Lund där han arbetade som enhetsansvarig läkare.
– En sjukhusmiljö är hierarkisk och det är ofta de mest erfarna doktorerna som blir befordrade till chefer. Men min dåvarande chef hade förtroende för mig och såg något jag själv inte såg då, och frågade mig om jag var intresserad. Jag hade precis fyllt 40 och tänkte att ”det här är inte jag nu”. Men samtidigt kändes det kul. Min chef skickade iväg mig på en chefsutbildning och jag hann gå halva innan det blev skarpt läge.
Har hittat fram till ett hållbart chefskap
Sedan 2020 är Johan sektionschef på hematologen vid Skånes universitetssjukhus. Han jobbar halvtid som chef och halvtid som kliniker, något han trivs med eftersom han kan fortsätta att utvecklas som läkare. Sin chefsperson beskriver han som närvarande, lyssnande och utvecklingsorienterad.
– Det får gärna hända någonting. Jag har en tanke om vad jag vill och jag upplever att jag har lätt att ge förtroende och mandat. Med tiden har jag har också fått fler verktyg. När det handlar om det relationella måste man ta tag i saker som skaver ganska direkt.
Johan beskriver att han blivit bättre på att förstå vilka ärenden som är viktiga, att man inte kan springa på alla bollar. Även det här med att avgränsa sin tid, att man som chef inte alltid måste vara tillgänglig.
– Jag ville alltid vara tillgänglig i början. De första åren kollade jag kanske mejl på helger, men nu känner jag att det inte behövs. Man måste själv sätta ramar. Nu är jag ledig när jag är ledig. Vid semester utser jag en ersättare och så får jag lita på dem som är på plats. Hållbarheten i mitt eget chefskap har blivit bättre.
Viktigt att veta vem man själv är
En sak som förändras när man blir chef över sina kollegor är relationerna. Johan tyckte att det var svårast i början att orientera sig i det nya.
– Det är en resa över tid. Man måste veta vem man själv är och vad man tror på så man inte går vilse där. Men om man fortsätter att vara sig själv med sin moraliska värdekompass så får man acceptans och förtroende. Egentligen gillar jag att hålla i projekt, men nu får jag istället lära mig att skapa förutsättningar för att få fram det bästa ur medarbetarna, så att de växer.
”Man kan göra ett oerhört bra jobb som ung chef”
Från sin föreläsning på Lipus Utbildnings kurs för läkare nyfikna på chefskap hoppas Johan att kursdeltagarna tar med sig att det är möjligt att åstadkomma förändring.
– Det tar enorm tid i offentlig förvaltning, men sen är det skitfräckt när man lyckas flytta verksamheten framåt. Att se medarbetare växa med förtroende och uppdrag är också häftigt. Chefskapet handlar inte bara om besparingar och patientavvikelser – sen måste man vara okej med de sidorna också. Jag vill ge en realistisk bild för det finns utmaningar, så man måste gilla det lite.
Johan tycker inte att man måste vara den bästa klinikern för att vara en bra chef.
– Man kan vara ung och göra ett oerhört bra jobb. Jag tror inte man ska vara rädd för att hoppa på, för uppdraget är inte för evigt. Från läkarutbildningen får du inte med dig något om personalrätt, konflikthantering eller lönebildning. Att vara chef är nästan som en yrkesutbildning till.
Johans råd till nya chefer
- Var nyfiken och genuint intresserad av människor
- Bygg tillit genom att både ha och ge mycket tillit
- Ha en rimlig portion mod – utan det blir ledarskapet lätt tråkigt
- Acceptera att du kommer att göra fel, men se det som en möjlighet att göra om och göra rätt
- Ha en riktning i ditt ledarskap – det gör resan både roligare och mer meningsfull